Vad händer med textilierna när återvinning inte längre är ett alternativ?

Vad gör vi med de textilier som inte längre kan säljas eller användas direkt? En analys inom SorTex-projektet visar att svaret inte nödvändigtvis är återanvändning till nya textilier. Det finns flera möjliga vägar – frånomarbetningoch upcycling till potentiell användning i isolering, fyllnadsmaterial, nonwoven och andra industriprodukter. Men dessa användningsområden är ännu inte helt etablerade, och efterfrågan på material av lägre kvalitet utgör fortfarande en utmaning på många håll. Vägen från textilavfall till ny användning beror därför på både kvalitet, sortering, behandling, efterfrågan och inte minst ekonomi.

 

När ett klädesplagg inte längre går att använda är det lätt att tro att det har nått slutet av sin livslängd.

Men kanske är det just här som en annan del av historien tar sin början.

För även om ett textil inte längre kan säljas som kläder betyder det inte nödvändigtvis att materialet saknar värde. Den avgörande frågan blir istället: Vad kan materialet användas till – och vad krävs för att det ska kunna användas?

 

Analysen utgår från resultaten från arbetspaket 5, inklusive delaktiviteterna 5.3 och 5.4. Fokus har legat på att undersöka efterfrågan på textilier av lägre kvalitet samt de behov av förbehandling som är förknippade med vidare användning av dessa textilier. Dessutom har analysen fokuserat på olika affärsmodeller och de ekonomiska förhållanden som är kopplade till hantering och vidare användning av textilierna. Syftet har varit att undersöka vilka möjligheter och förutsättningar som finns för att skapa värde och en ekonomiskt hållbar användning av textilier av lägre kvalitet genom olika affärsmodeller.

 

Ett textilflöde – flera möjliga vägar

Det finns ingen lösning som passar alla textilier.

Ett textil med högt restvärde kan eventuellt rengöras, repareras eller uppgraderas och sedan säljas vidare. Ett annat textil kan vara bättre lämpat för omarbetning eller upcycling, där tyget omvandlas till en ny produkt. Andra material kan efter sortering och bearbetning användas som råvara till exempelvis isolering, fyllning eller nonwoven-material. 

 

Men det är inte alla textilier som kan få en ny användning med högt värde. Även när textilierna har samlats in och sorterats korrekt kan materialens skick, sammansättning och kvalitet begränsa möjligheterna. Samtidigt måste det finnas en avnämare som har behov av materialet och är villig att betala ett pris som gör användningen ekonomiskt genomförbar.

Därför blir sorteringen avgörande –ochdet gäller redan tidigt i värdekedjan.

Försorteringen bidrar till att avgöra vilka värdekedjor som överhuvudtaget är möjliga.Omtextilierna redan från början identifieras och sorteras efter exempelvis kvalitet, materialtyp, skick och användningspotential blir det enklare att vidarebefordra dem till den behandling och användning som bäst passar deras egenskaper.

 

Omvänt kan bristfällig sortering innebära att material med en verklig potential blandas ihop med andra fraktioner och därmed blir svårare eller dyrare att återvinna.

 

Det handlar alltså inte bara om att hitta en avnämare för textilavfallet. Det handlar också om att skapa rätt förutsättningar för att materialen ska kunna identifieras, sorteras och kopplas till en lämplig användning.

 

Från kläder till nya produkter

Ett alternativ är att bevara så mycket som möjligt av det ursprungliga tyget.

Det kan t.ex. ske genom återanvändning eller upcycling, där kläderna eller tyget får en ny funktion utan att först brytas ned till fibrer. Större textilytor kan också användas för att tillverka nya produkter eller material.

Här är det inte nödvändigtvis själva fibern som har värde.

Värdet kan ligga i tyget, färgen, mönstret, storleken eller det faktum att materialet redan finns.

 

Det innebär också att en mer precis sortering kan göra skillnad. Om ett företag till exempel letar efter vissa färger, material eller textilformat kan sortering utifrån kundens specifika behov utgöra en del av affärsmodellen. 

Detta förutsätter dock att det finns en verklig efterfrågan på de aktuella materialen eller produkterna. Möjligheten att tillverka en ny produkt är i sig inte någon garanti för att den kan säljas.

 

När textilen inte längre kan användas till kläder

Men inte alla textilier kan återvinnas till en ny produkt.

Här kan andra användningsområden komma in i bilden.

Textilier kan potentiellt användas för isolering, fyllnadsmaterial och nonwoven-produkter. De kan också ingå som råmaterial i andra industriella processer. Analysen pekar bland annat på möjliga användningsområden inom möbelindustrin, bilindustrin, byggbranschen och andra branscher. 

 

Det är dock viktigt att skilja mellan tekniskt möjliga tillämpningar och etablerade marknader. Att ett textilmaterial kan ingå i en produkt innebär inte nödvändigtvis att det redan finns en tillräcklig efterfrågan, den nödvändiga produktionskapaciteten eller en ekonomiskt hållbar affärsmodell. För flera av dessa användningsområden är det fortfarande en utmaning att skapa en stabil balans mellan materialens egenskaper, industrins krav och kundernas betalningsvilja.

 

Det förändrar också vårt sätt att tänka kring den cirkulära ekonomin.

 

Cirkularitet behöver nämligen inte nödvändigtvis betyda:

Gamla kläder --> nya kläder.

Det kan också vara:

Gamla kläder --> nytt material --> ny användning.

På så sätt kan textilavfall bli en råvara för en helt annan bransch.

Men ekonomin är avgörande

Även om det finns många tekniska möjligheter är det inte alla som är ekonomiskt lönsamma. En av utmaningarna är att sortering och förbehandling kan vara kostsamma. Textilier måste bland annat sorteras, rensas från hårda delar, klippas eller öppnas upp till fibrer innan de kan användas i nya produkter. Analysen visar att förbehandlingen kan utgöra en betydande kostnad i värdekedjan. 

Samtidigt är betalningsviljan för vissa av de lägre kvaliteterna begränsad. Till exempel ligger de angivna prisnivåerna för råvara för kemisk återvinning betydligt lägre än priserna för flera användningsområden med högre materialvärde (se figuren nedan). Figuren visar alltså hur mycket en potentiell köpare är villig att betala för fibrer/material och därmed hur stort ekonomiskt värde olika användningsområden kan ha. Dessutom görs en jämförelse med ”primär råvara”, vilket avser fibrer/material tillverkade av nya råvaror.

 

Det innebär att det inte räcker med att fråga:

Kan vi återanvända materialet?

Man måste också ställa sig frågan:

Lönar det sig att sortera och bearbeta materialet för det ändamålet?

 

Från avfall till råvara

Om textilier ska ta sig längre upp i värdekedjan krävs både bättre sortering, relevanta avnämare och en efterfrågan på materialen.

I dag står materialåtervinningen inför utmaningar som bland annat begränsad efterfrågan, lägre materialkvalitet samt kostnader för sortering och förbehandling. Samtidigt visar projektet att det finns flera möjliga användningsområden om materialen kan sorteras och behandlas på ett sätt som motsvarar avnämarnas behov. 

 

Därför handlar kanske framtidens textilhantering inte bara om att bli bättre på att återanvända textilier.

Det handlar också om att bli bättre på att tidigt identifiera och sortera materialen, förstå deras verkliga användningspotential och skapa kopplingar mellan de textilier som samlas in och de användningsområden där det finns en verklig efterfrågan.

 

Det är dock inte alla textilier som nödvändigtvis kan återvinnas på en hög värdenivå, även om de har samlats in och sorterats korrekt. Målet är naturligtvis att placera varje textil på den högsta möjliga värdenivån, där det fortfarande är tekniskt och ekonomiskt realistiskt.

 

Projektet pekar dock också på att detta inte alltid är möjligt. Därför behövs lösningar som spänner över hela värdehierarkin – från secondhand och direkt återanvändning i den övre delen, via olika former av omarbetning, upcycling och materialåtervinning, till de fraktioner där energiutvinning i slutändan kan vara den mest realistiska lösningen.